Jag har tyckt om att väva sedan jag var liten. Som 13-åring bad jag pappa hjälpa mig att sätta upp den gamla vävstolen, som fanns på långgarderoben därhemma. Så vävde jag trasmattor av trasor som fanns sedan tidigare och en del jag klippte själv. Två mattor har jag varit rädd om och sparat. De är väl inga konstverk, men roliga att ha kvar.
I Grythyttan var jag med i vävstugeföreningen och vävde en hel del; dukar, vepor, plädar och servetter. Jag vävde också hemma, mest mattor, men också större bildvävar.
Så har jag fortsatt och det har blivit mycket under årens lopp. En del har slitits ut, annat har blivit gåvor både hit och dit.